Chips e Gött

Chips och Graffiti av Gull Åkerblom

"Den handlar om en tjej som heter Moa som är kär i en kille Samuel. De brukar åka skateboard på fritiden med ett gäng. En dag så river man rampen och gänget blir rasande. De ska försöka att bygga en ny ramp med hjälp av skolans elevråd som Moa är ordförande i. Samuel gör graffiti på rektorns vägg för att visa att han vill ha ”sin” ramp. Bilden ska föreställa en skatare och en man med en yxa. Under bilden står det Bussan. Alla vet att man kallade Samuel så. Han får gå in till rektorn.

Jag tror att boken är skriven för att den berättar lite om verkligheten. Den var bra om man gillar kärleksböcker men den får bara 4 poäng av fem."

Boktips av Therese Abrahamsson i Östergårdsskolan 6L.

 

 

 

Kön: Man
Ålder: 23 o ett halvt
Vikt: Tjock o glad
Längd: Se ovanstående
Tidigare erfarenheter: Det mesta i chipsväg, diverse smågodis och Coca Cola inköp motsvarande en liten nations BNP. Medsittare: Vi kan kalla honom för ”D”
Set and setting: Hemma i D:s soffa med stora förväntningar på ”Robinson 2009”
Dagens intag: OLW:s ”dippchips”, estrellas tortilla dipmix, arlas gräddfil och Coca Colas ”Coca Cola”.
Dosering: Allt ovanstående

 Lördagen började som vanligt med att D var ”otroligt bakis”..
- Jag kan fan inte gå ut ida, de GÅR inte!
 - Jaha.. om vi inte ska kröka, va fan gör vi då?? Sa jag med en undrande och nästan lite irriterad ton på rösten.
- Vi får väl hitta på nåt annat helt enkelt!

”Tystnad och förvirring uppstår”

- Just jaa! Robinson börjar ju ida! Utbrister vi i kör. Planerna var smidda och allt som behövdes nu var, just de du tänkte rätt, CHIPSEN!
Vi åker mot den lokala ica-handlaren i Vilbergen Centrumen(WC i folkmun) där vi har vår egen ”Chips-kran” som tillhandahåller de flesta chips och dip-sorter som finns i ”landet lagom”, en guldgruva för en chipsgourmand helt enkelt. Chips, dip, gräddfil och (som min vän ”Finn” hade sagt) koko-cola åker raskt ner i korgen och vi småspringer mot kassorna.. Där går det som vanligt snabbt som vinden eftersom snabbköpskassörskan jobbbar idag och hon slår in varorna på ”löpande-band”! Vi tackar för oss och beger oss nu mot D:s bodega.

Väl framme ställer jag mig i köket och som så många gånger förr börjar jag genast, som i trans, vispa ihop dippen direkt eftersom det på förpackningen står det att den ska stå i kylen några vändor innan intag. Chipsen står på bordet och colan bubblar i glasen.. Väntan på att dippen ska ”bli färdig” i kylskåpet kan bäst beskrivas som ett barns längtan efter julafton på ”dan före dopparedan”..

Men så Äntligen ringer ägg-klockan ute i köket och dippen har fått rätt temperatur! Vi börjar genast svulla som aldrig förr... Mina minnesbilder från själva ”fett-ruset” är ganska vaga men meningar som ”vi ska aldrig mer gå på krogen”, ”varför finns det inte chips i all mat” och ”åt helvete me himmlen, jag är redan där!” finns för evigt inpräntade på hornhinnan... Robinson 2009 glömde vi i all uppståndelse glo på, men vad gör det, en afton som denna...

Slutsats: Kvällen får helt klart 5/5 potatisar och jag kan knappt vänta till nästa påse...