Som vi har väntat..
Tr(ch)ipp(s)rapport
Kön: Man Ålder: 23 o ett halvt
Vikt: Tjock o glad
Längd: Se ovanstående
Tidigare erfarenheter: Det mesta i chipsväg, diverse smågodis och Coca Cola inköp motsvarande en liten nations BNP. Medsittare: Vi kan kalla honom för ”D”
Set and setting: Hemma i D:s soffa med stora förväntningar på ”Robinson 2009”
Dagens intag: OLW:s ”dippchips”, estrellas tortilla dipmix, arlas gräddfil och Coca Colas ”Coca Cola”.
Dosering: Allt ovanstående
Lördagen började som vanligt med att D var ”otroligt bakis”..
- Jag kan fan inte gå ut ida, de GÅR inte!
- Jaha.. om vi inte ska kröka, va fan gör vi då?? Sa jag med en undrande och nästan lite irriterad ton på rösten.
- Vi får väl hitta på nåt annat helt enkelt!
”Tystnad och förvirring uppstår”
- Just jaa! Robinson börjar ju ida! Utbrister vi i kör. Planerna var smidda och allt som behövdes nu var, just de du tänkte rätt, CHIPSEN!
Vi åker mot den lokala ica-handlaren i Vilbergen Centrumen(WC i folkmun) där vi har vår egen ”Chips-kran” som tillhandahåller de flesta chips och dip-sorter som finns i ”landet lagom”, en guldgruva för en chipsgourmand helt enkelt. Chips, dip, gräddfil och (som min vän ”Finn” hade sagt) koko-cola åker raskt ner i korgen och vi småspringer mot kassorna.. Där går det som vanligt snabbt som vinden eftersom snabbköpskassörskan jobbbar idag och hon slår in varorna på ”löpande-band”! Vi tackar för oss och beger oss nu mot D:s bodega.
Väl framme ställer jag mig i köket och som så många gånger förr börjar jag genast, som i trans, vispa ihop dippen direkt eftersom det på förpackningen står det att den ska stå i kylen några vändor innan intag. Chipsen står på bordet och colan bubblar i glasen.. Väntan på att dippen ska ”bli färdig” i kylskåpet kan bäst beskrivas som ett barns längtan efter julafton på ”dan före dopparedan”..
Men så Äntligen ringer ägg-klockan ute i köket och dippen har fått rätt temperatur! Vi börjar genast svulla som aldrig förr... Mina minnesbilder från själva ”fett-ruset” är ganska vaga men meningar som ”vi ska aldrig mer gå på krogen”, ”varför finns det inte chips i all mat” och ”åt helvete me himmlen, jag är redan där!” finns för evigt inpräntade på hornhinnan... Robinson 2009 glömde vi i all uppståndelse glo på, men vad gör det, en afton som denna...
Slutsats: Kvällen får helt klart 5/5 potatisar och jag kan knappt vänta till nästa påse...
"Peaken"
Så här kan det ha sett ut..
